Blog Image

MEDLEMSBLOGG

Om medlemsbloggen

Plats för Visans Vänner Hlm:s medlemmar att kommunicera med varandra.


Klicka på "kommentarer" om du vill läsa kommentarer till ett inlägg.

Vill du kommentera inlägget så skriv din kommentar, skriv ditt namn i författarrutan, tyd koden, fyll i den,Skicka.

Vill du göra ett eget inlägg så logga in med-
e-postadress: medlem@visan-hlm.se
Lösenord:Evert01
Klicka på "Skapa nytt inlägg". Skriv sedan ditt inlägg i rutan nedanför, ange ditt namn i författarrutan och klicka på "skicka. Det är viktigt att du skriver ditt namn eftersom alla loggar in som medlem och det kommer annars att stå "medlem" som författare.

Åter till startsidan:
www.visan-hlm.se

Ej längre möjligt att skriva i Bloggen

Uncategorised Posted on Sat, February 29, 2020 22:26:46

Vårt webbhotell har ändrat så att det ej längre går att skriva i bloggen. Det går fortfarande att läsa gamla inlägg , men inte att göra några kommentarer. Svens krönikor har vi lagt in så att man ser dem från bildsidan.



Fransk afton 191025

Uncategorised Posted on Tue, November 05, 2019 18:10:43

Från Visans vänner den 25 oktober 2019
-som är en fredag. En dag i varje vecka som jag försöker sträva varsamt till för jag vil den ska bli den värdiga avslutningen på en i stort fullspäckad njutningsperiod (läs vecka).
Den grå vardagen vill man i görligaste mån och så snabbt som möjligt lägga bakom sig. Det lyckas i många fall men det är det där ”måste” som inte får bli till ödeläggelse genom stress, regn och rusk. Jag och Hustru Ingrid är sedan många år (sedan 96 tror jag) lyckligt lottade att ha vår förening som ”Slickepinne” inför våra gladlynta sammankomster (här är måstet). Det kan inte hjälpas att det svider lite i börslädret när man får hosta upp närmare en ”Tusing” för giltiga färdbevis hos Skånetrafiken för att komma fram och tillbaka till Malmö. Men det må vara så för en typisk fransk chanson eller vad det nu heter, d.v.s. en typisk fransk midda Boeuf bourguignon och min favorit fransk delikatessvåffla med läcker smörkräm till kaffet mmm. Hustru Ingrid kom dock med tröstande besked med handen på min axel: ”Vi tar kvällens underhållning som ersättning för vår inhiberade gruppresa till Paris häromsistens och frossar istället i vad Ingela och Rune får ihop till oss genom deras program som handlar mycket om Paris och ”La Môme Piaf (den lilla sparven)” På så sätt sparar vi in respengar och behöver inte käka Kapprockasill me pantofflor för att utjämna matkontot. Vi har alltid betraktat dessa möten på Visan som en ynnest att få komma till och munhuggas med våra kollegor och samtidigt peppa vår nämnd med applåder och glädjerop över vad de ställer i utsikt för oss att trivas gott med. Vår nämnd har vid tidigare tillfälle lyckats fånga upp Ingela och Rune för underhållning så vi vet vad vi kommer att bjudas på. Ingela är, tycker jag, outstanding vad gäller presentation av sångerna hon framför. Hennes tillvägagångssätt bäddar för egen framgång och förståelse för sin publik som har lätt för att fatta vad texterna betyder i sina sammanhang. Att Edith Piafs sånger är det tydligt att hon älskar och hennes sätt att sätta sin prägel på dem är tecken på känsla och respekt. På gatorna kring Place Pigalle, Montmartre, Sacré Coeur o.s.v. där alla de fina ”uteställena” ligger och där Edith en gång föddes – under en gatlykta sägs det? Den 19 december 1915 som Edith Giovanna och där hon under sin karriär ensam gick och sjöng sina sånger för vem som ville höra på, oavsett vem som befann sig i den övre eller undre världen. Hon är allmänt ansedd som Frankrikes största populärmusikartist
En som var särskilt lyhörd för hennes sånger och genre Kabaré, Chanson o.s.v. var nattklubbsägaren Louis Leplée på klubben Le Gerny. Det var han som såg till att Edith kom i ropet på allvar och fick chans att utveckla sig vidare som den lilla stora sångerskan hon var. (Hon avled den 10 oktober 1963 i Plascassier utanför Grasse.
På bekostnad av Ingelas förmåga att handskas med väl etablerade artister såväl utländska som inhemska är det min plikt att framhålla hennes gudabenådade ackompanjatör vår egen Rune, och ge honom en välförtjänt eloge för hans följsamhet, vakenhet och koncentration. Hans behagliga ”ackordering” lyfter hela det goda intrycket av koncerten som jag utan tvekan vill hålla för den bästa hittills i Visans historia. Mitt minne påminner mig också om Ingelas tidigare tolkningar av bl.a Sonja Stjernquist, Ulla Billquist, Jaquoes Brell och Östen Warnerbring som jag upplevde som små mästerverk beroende på den eminenta förmågan hon äger att med väl inövade gester lägga in dessa så pass naturtroget att man förnimmer originalens. Det är väl sådant som gör en stjärnas identitet, att kunna förvandlar dröm till verklighet.
Aftonens förväntningar på duon Ingela Wahlgren och Rune Lindqvist tar jag mig friheten att placera på hög nivå. Jag vill inte tänka på vad som händer om inte förhoppningarna infrias. Men repertoaren som de valt tror jag komma att sitta fint hos oss vältrimmade åhörare, som är vana vid det bästa av det mesta!
Varen så goda – här är menyn!
Under Paris himmel
La Foule (folkmassan)
La mome Piaf
La vie in rose
Rune spelade La petit valse
Glöm ej bort det finns rosor (Östen Warnerbrings fina text)
Accordeon
De gamla älskande sång
Rune spelade Chanson Damoúr
Hymne á l´amour
Pigalle
På franskt manér
Efter nämnda afton är väl frågan om inte den också har rätt till en framskjuten plats i GULDKORNSLIGAN! Där Ingela och Rune, som vi vid tidigare tillfällen lyckats fånga upp i förbifarten, inför vetskapen om deras naturliga men också klatschiga framträdanden, som ingalunda gör oss besvikna den här gången heller.
Tack kök och ansvariga för en smakfull och ni andra en minnesvärd afton!
Sven



Kersti(n) Påhlsson på Visans Igen!

Uncategorised Posted on Fri, September 27, 2019 10:37:03

Fredagen den 13 är sedan urminnes tider ett datum man helst velat glömma, men så icke den här gången. Nej här gäller raka motsatsen.
Fredagen den 13 september 2019 är värd sin vikt i guld. Det var inför den som nämnden på Visans hade turen att i hennes förbifart fånga upp och se till att hon fick en Go kväll att minnas tillsamman med oss, sina visevänner som hon ingalunda har och icke heller ska glömma. Denna” henne” är således den väl känd ”trubbadissa” mest känd som Kersti(n) Påhlsson som jag under lång tid trott varit förlorad för oss men p.g.a. min lusiga uppdatering bara fallit utanför ramen jag försöker verka i.
Denna Lilla Stora genommusikaliska underhållare vill ingen vara ovetande om så länge hon håller den klass som vi fick ”festa på” under två fullmatade timmar med guldkorn ur hennes rika repertoar. Jag kan inte minnas när jag såg och hörde henne senast men jag är rädd att det handlar om år och det får inte hända fler gånger. Det är inte bara jag som har den uppfattningen. Församlingshuset i Hässleholm som numera är vårt Stamställe där det brukar sprudla av trevnad, gemyt, varvat med god mat bland glada vänner.
Kerstin var frikostig med ett lärorikt och småtrevligt prat om sin bortovaro från Visans Vänner i Hässleholm som inte innehöll bara positiva och komiska inslag utan även tragiska upplevelser som hon med stort tålamod och förnuftigt agerande bit för bit lyckats lägga bakom sig och arbeta på, för att med förnyad kraft och framåtanda visa vilken stor enterteiner hon är. Hon serverade ett vidlyftigt men också smakfullt upplagt program uppdelat på två avdelningar viket gav oss njutande avlyssnare en perfekt distans till fortsättningen den, som verkligen inte gick av för hackor.
Jag får erkänna att jag känner mig som en vilsekommen Pellejöns när jag skall återge hennes väl tillrättalagda berättelser om spännande resor och besök världen över, med sin Gitarr och sitt begåvade välnyanserade strupljud. Jag är definitivt inte den som kan få in i skallen hur hon kan behärska främmande tungomål på så trovärdigt sätt som t.ex. i den (traditionella) Afrikanska Mommy. Ej heller den andra (traditionella) Havana ghila som jag tyckte var ett klatschigt konststycke. Men sånt kan de stora Essen. När jag senare under kvällen dessutom fick lyss till sånger som Fragancia av Evert – Österlen av Fristorp, Cornelius Deidres samba och Torgny Björks fina Samarkand, då satt jag och tuggade på fingrarna utan att märka att jag redan hade svalt Toscakakan.
Så tack kära Idol – Kerstin Påhlsson – för att du uppenbarade dig igen och än en gång trollband oss med din läckra artistkonst. Nu tänker vi hålla ögonen på dig så du fortsätter och kommer tillbaka till ditt forna jag som du sa du arbetade på och som vi alla vill och tror att du klarar av med råge!
med varma hälsningar
Sven



Vårträff med hattparad

Medlemschatt Posted on Wed, May 22, 2019 23:08:37

I fredags den 10 maj lockades Visans Vänner till
församlingshuset i hemstaden Hässleholm för att släppa oss lösa i en ny
visträff för våren, som vi trots allt försöker acceptera även om vinterkylan
hänger kvar i trädens kronor och knoppar, som gör att de också vill locka fram
det vi ska trivas och ”ha de gott” tillsammans med en kväll som denna.

Visst är det lockande att läsa inbjudan och begrunda
upplägget från vår förträffliga nämnd där den brukar lägga in en populär aktivitet.
I kvällens hette den – HATTPARAD – där t.o.m. vi herrar fått friheten att
”spöka ut oss”. Förmodligen var det ingen av våra respektive som kunde se
skillnaden från när vi gick hemifrån?

Alla har kanske inte hört talas om kvällens
underhållningsduo – Fredrik & Rune – men det har Anne-Christine Johansson
gjort. Hon har en längre tid försökt hitta ett tillfälle att få loss Fredrik
för en aktivitet som i tid skulle passa. Nu passade det.

Jag kan garantera, eftersom jag är bekant med dem båda, att
ingen av oss i föreningen kommer att känna sig besvikna över deras
framträdande. Rune som är en driven, kunnig och med ett följsamt ackompanjemang
av både gamla och unga solister, (jag kan ju bara nämna Sonja Stjernquist och Ingegerd
Henningsson på våra breddgrader).

”Visans” har haft Fredrik på scenen tidigare men då med
annan partner – Karin Mattsson från Önnestad, som han fortfarande kamperar förtjänstfullt
ihop med.

Vårträffen var en fullträff vill jag påstå. Jag vill också
här påstå att det är en delikat uppgift att få recensera dessas fina framträdande.
Efteråt konstaterade jag att det var en månghövdad skara som formligen öste
beröm över dem och deras förnämligt utvalda repertoar. Det går bara inte att
komma ifrån den vällustkänsla som spreds i kroppen redan vid Tonerna av Carl
Sjöberg. (Här började vi så smått att invaggas i kvällens njutning). Jag tackar
för att i förväg ha fått ta del av programmet för kvällen.

Kompositörernas namn,
som vi för längesen lagt på minnet, ploppar nu upp som mogna välsmakande körsbär.
Bara genom att läsa titlarna, förnimmer det oss om hur vackert och klämkäckt de
kunde skriva och förmedla sin musik för vår skull.

Var så goda här går vi vidare:

An die Musik av Franz Schubert

Dvoraks Bibliska sånger – sats 9
och 10 sjungna på originalspråket Tyska

Visor ur Fridas Bok av Birger
Sjöberg

Sommartrivialiteter ’a la Birger
Sjöberg (Text och musik Povel Ramel)

Frida i vårstädningen

På begäran

(som i avsnittet ”i utvärdshusets
trädgård”, framställdes av Fredrik så medryckande att man ville vara med och
ropa ”Får jag betala”!)

Det vill ju dock till att man
känner till händelseförloppet på platsen i fråga. Om det finns intresse av
förklaring för detta – leta fram ”Visor ur Fridas bok av Birger Sjöberg.

Aftontankar

Och som avslutning av denna akt Längtan
till Italien.

En
stolt far känner att få ge sonen en klapp på axeln för hans vältalighet i
presentationen av programmet i sin helhet. Jag blev häpen över hans förmåga
trots att jag haft aning om det tidigare. När vi kom till tals i pausen kröp
det fram.

Att få
samarbeta med Rune är det ingen konst att prestera god underhållning. Konsten
ligger i hans samarbetsvilja!

Svaret
är uttömmande!

Med TACK OCH HÄLSNING från

”Spökskrivaren”

Sven



Krönika

Medlemschatt Posted on Tue, March 05, 2019 14:31:43

Krönika
Från vårt Årsmöte den 15 februari 2019 kan meddelas att detta avhölls på Golfrestaurangen i Hässleholm. Lokalen var tillräckligt stor för oss och med råge, eftersom det numer inte är så många själar kvar föreningen – 54 stycken. Iklädda i gå-bort-stassen och sedvanliga goda humöret gick vi till bords för att tjafsa om snart sagt ingenting. ”Nämnden-mannen” och hans kvinnor hade utfört ett gediget arbete genom att förbereda agendans utformning med svar, refererat till tidigare möten, så jag var personligen angenämt belåten, för det gick verkligen undan. Vår Vise Ann-Christine, höll hårt i tyglarna för att komma kvickt igenom det mest väsentliga och det gick som sagt undan. Sina kamrater hade hon tydligen trimmat till snabba och bra beslut. Så snabba att hon höll på att själv komma på efterkälken. Jag förstod henne; Här ska det inte velas. Vi medlemmar var således piskade till att hålla koncentrationen på topp och därmed basta. Snabbare än såhär har aldrig ett årsmöte avhandlats.

Nämndens val av underhållare föll på pigga och söta Vanessa Sundblad. Kunde inte blivit mer lyckat. I kväll blev hon ensam att dra hela lasset men gjorde det med hjälp av sin långa och välmeriterade rutin. Hon har som bekant begåvats med ett kvitter som kan göra en sångtrast grön av avund över hela skruden.

Nu medan jag kommer ihåg; är hon numera också engagerad i kommunens nya giv – Musikförskolan ”Noten”, som verkar vara ett nöjsamt forum för småpluttar från 1 år och uppåt, om jag förstod Vanessa rätt från vårt samtal.
Hennes repertoar denna afton var skön och lättsmält.

”Visa från Utanmyra” av Jan Johansson tillhöra en av hennes många visfavoriter vet jag.

En annan ”För kärlekens skull” av Ted och Kennet Gärdestad är i hennes bearbetning från scen något man aldrig vill hon skal sluta sjunga!

Vidare en gammal goding, som Lill-Babs en gång i tiden (i min tid alltså).”Vänta inte med att älska förrän du blir gammal”.
Tack också Vanessa för The Real Group´s Anders Edenroths fina ”Ett liv för mej är ett liv för dej”.

Som avslut i Medley´t var successen fullbordad – så håll tillgodo med:
Ä du kär i mig ännu Klas-Göran
Vi här bak i bilen
Mamma är lik sin mamma

Får man ta hunden med sig in i himlen
Sånt e livet

Före förhandlingarna kunde vi moppa i oss en läcker kalvfilé med sagolika tillbehör – allt av en myckenhet. Det vattnas fortfarande i min mun två veckor efteråt vid blottad tanke!

Tusen tack alla för trevligt.

Sven

Ja vi fick kaffe o tårta åsse.



Krönika

Medlemschatt Posted on Fri, December 07, 2018 11:18:38

Den 30 november 2018 hade vår nämnd haft godheten att kalla
oss till Golfklubben i Hässleholm för att som sista sammankomst detta år komma
i stämning för en glädjestund att minnas. Efter långt och arbetsamt letande
efter underhållare åt oss kom inbjudan till slut i elfte timmen med ett
proffsigt beslut. Men vad gör det att man får vänta, bara det blir något gott
att gotta sig åt och – det blev det!

Som sagt det blev mycket godis denna kväll. Det var
annonserat att Julmaten fick vi glana i pepparn efter. Så sillinläggningar,
skinka, brunkål och sånt var det inte lönt att snacka om. Nej men traditionen
med Varm glögg och tillbehör var det så mycket lättare att komma till tals om.
Det behövdes inte det heller för Jan Rosén hade sett till att där fanns det gott
om. Drycken värmde gott efter kylig promenad från stationen för Ingrid och mig som
vi valde framför buss, men ack så långt och mörkt. Hälsningsceremonin drog ut
på tiden men så brukar det vara när vi möts och särskilt i kväll med alkohol i
blodet.

De som infunnit sig långt före oss alla var Kockduon som med
alla konstens regler sett till att matborden dignade under tyngden av
läckerheter och hälsokost. De fyra kalkoner som anlänt samtidigt med denna duo
hade fått plikta med sina liv men till vår fromma. De låg läckert uppradade på
sina fat – lätt åtkomliga för våra utsträckta tentakler som letade efter de
bästa bitarna men vi visade värdig respekt för dess vingar – bröst och lår. Hur
tillagningen gått till behöver ingen få veta. Det går ändå inte att förklara
med en axelryckning, som brukar vara vanlig uttrycksgest. Utsökt smaskigt vill
i alla fall jag utfästa. Smaklökarna hade fått vad de tålde – det kunde man
utläsa av tystnaden som endast stördes utav ljuvligt, ljudligt smaskande. Sånghäftet
sågs närapå mest som en belastning denna stund.

Annan lekamlig njutning med sång blev det däremot så man
kunde baxna. För många av oss blev det en överraskning när vi satte oss till
bords. Plötsligt, från ingenstans, dök det upp tre ”Fal” jäntor från kyrkokörerna
i Hässleholm. En Trio bestående av Felicia Glimmergård, Alice Nordbjörk och
Lina Grönvall. (”FAL” i Fal-la utgör initialerna i flickornas namn) den
avslutande delen av namnet representerar Lukas Arvidsson. Som inte är vilken
Lukas Arvidsson som helst – å nej – här rör det sig om en internationell
konsertorganist, riksspelman och initiativtagare till trions bildning våren
2018, som ett resultat av långvarig vänskap och nästan oavbrutet sjungande. Med
sådan bakgrund är det intet att undra på att det lät som det gjorde. Klarare a
capella – stämmor får man leta länge efter. Deras program var så seriöst välbalanserat
allt igenom med koraler, visor med valser och folkmusik att det var bara att
luta sig tillbaka och lyssna och njuta. Jag var övertygad om att de helhjärtat
bestämt sig för en sångkarriär men fick kvickt revidera min uppfattning.
Felicia studerar internationell samhällsvetenskap. Alice har valt Estetiska
programmet båda på HTS medan Lina läser till gymnasielärare på Lunds
universitet. Tänk vad somliga kan frossa i sitt intellekt.

Mer än så här underhållande kan inte en kväll som denna
fortskrida utan mysterier. Och det var nästan snudd på det om inte en avlägsen
busvissling förkunnat att DET KOMMER MERA. Visans kammarkör undanröjde detta
mysterium. In skrider nämligen utan förvarning den högst moderna varianten av ÅRETS
LUCIA. Bo Kastlund från nämnden med följe – Eva – Anki – Solweig och Kerstin. Kerstin
hade allt sjå i världen att hålla styr på detta feminiserade fenomen, som var
yr av spontan glädje över solosångens tilldelning eller var det för att kvickt
få slut på ett ”pinsamt uppträde”. I mitt tycke gjorde det en beundransvärd
insats väl värd att repriseras. Vi förunnades en text på Luciasången som
verkligen fick öronen att spetsas lite extra för att få hela sceneriet av god
skådespelarkonst och textutformning att träffa så säkert som det bara går. Författare
till detta unika stycke är Rose-Marie Andén från Borås som, har ett långt förflutet
medlemskap i vår förening. Festligheterna fortsatte i sedvanligt högt tempo.
FAL-flickorna kom tillbaka och gjorde ytterligare ett välrepeterat program som
jag tar mig friheten att kalla för extranummer. Jag känner respekt för deras
förmåga att välja och framföra sitt bistånd till vår belåtenhet – så låt oss
bara suga åt oss.

Lotterna i det sedvanliga ni vet – strök med som smör. Glögg
– handarbetad kasse från Ateljé ANKI och chokelakartong me Romerska bågar låg i
vinstpotten. Glöggen kom på ”sidospår” men välsett och kärkommet. Resten
kammades hem av Malmöparet – gissa vilket? Prat och gemytligt samkväm fortsatte
mot midnattshållet och Sista visan. Alla såg belåtna ut efter god mat – god
service och gott gottebor.

Särskilda hälsningar till FAL – flickan som drog
vinstlotterna

Sven & Ingrid



Kåseri

Medlemschatt Posted on Tue, October 30, 2018 14:07:51

På Visans Vänner fredagen 26 oktober 2018 i
Församlingshuset i Hässleholm

Årets andra sammankomst höll vi i Församlingshuset i Hässleholm, en lokal
som vi börjar trivas i mer och mer. Maten håller också god klass och det skall
vi tacka utvalda medlemmar i Nämnden för. Det är de som har stenkoll på var vi
kan få den myckna och näringsrika kosten lagad och hämtad ifrån. Denna gång
fick vi läcker kycklinggryta med lika läcker gräddsås. Ris är väl traditionellt
till denna anrättning och välkomponerad sallad satt också som den skulle.
Hembakat bröd var även det en behaglig överraskning om jag får utlåta mig så.

Ingrid och jag fick en dubbel börda, att förpassa åter till bostaden i
Malmö eftersom det inte gick att hitta någon korkskruv i huset vi embarkerat denna kväll. Vi skulle ju bara avlägsna den gamla goda hederliga “korkkorken” från vårt krus. Hjälpsamma
vänner såg till att vi kunde höja våra bägare med gott dricka – vin alltså – från
pavor med skruvkork.

Kvällens begivenhet kallar jag den välklingande trion med mamma
Bodil på dragspel Marie på bas och hennes syrra Malin på violin/altsax. De såg
till att få igång en mysig långvarig vällust bland oss från en fantastisk
repertoar med gamla fina låtar blandat med Svensktopp typ” Läppstift på din
krage”. Till våra sedvanliga allsånger fick vi proffsigt ackompanjemang. Trion som
gör vid lämpliga spelningar utbrott från Bygdespelarna i Vittsjö utökas med tre
medlemmar till med manligt kön, när lokalen och publiken är större och där
estrad kan erbjudas. Hos oss får de dela på utrymmet och ”golvas” på vår nivå
och det känns bra. Jan och Solveig Rose´n är tydligen skyldiga till detta
eminenta val av musikanter och det skall de inte ha gjort för sista gången – det ska jag jobba för!

Nämnden där Anki – Bo – Eva – Kerstin och Solveig huserar klanderfritt
skall ha beröm för sin uthållighet, idoga handling att skaffa medlemmar och
underhållare till våra träffar. Det börjar bli mer komplicerat nu än tidigare
och det får vi nog ta till oss lite till mans. Vi vet ju sedan länge att det
fortfarande är fullt möjligt att rekrytera förmågor av skilda slag bland oss i
föreningen. Var inte blyg och dröj inte med att kontakta Nämnden om tips och
förslag så vi kan hålla skutan flytande ett tag till. Det är ju trots allt ett
socialt inslag väl värt att underblåsa inte minst nu när våra åldrar börjar skjuta i höjden på allvar. Våra yngres besök och medverkan ser vi som sagt mycket gärna
och ofta fram emot.

Med ett hjärtligt tack för den här gången ser jag gärna er friska och
krya närhelst vi möts framöver!

Sven från Malmö



Viseträffen hos Farozon 3 dec 2017

Medlemschatt Posted on Tue, December 12, 2017 13:07:07

Goddagens Kära Visevänner och tack för senast!

Det blev en “Knökafull” Restaurang Farozon vi fick tränga in oss på denna sista Viseträff för år 2017. Sedan chocken lagt sig efter anblicken av ett långbord på säkert 20 meter var det dags för en ny. Hur funderar man ut konversationens ljudnivå på ett mysigt sätt utan att riskera att bli utslängd för förargelseväckande beteende eller störande av allmän ordning. Om vi redan från start hade samlats kring två korta långbord vid entrén – där våra viskonstnärers program kunde avnjutas på bästa sändningstid och på lagom avstånd för Johannes lågmälda röstresurser. Vi hade också sluppit slamret av sittplatsernas förflyttning – nog om denna fadäs.
Farozon utlovade en läcker “jultallrik” med ägg, sill, skinka och småvarmt som revben, brunkål, köttbullar och ”Janssons” som också blev fallet. Därutöver skulle våra dästa magar göra plats för ytterligare ”ris-alla-Mande” med läcker svart vinbärssaftsås. Det blev nästan som vanligt vid julbordsstuk för mycket! Servispersonalen gjorde ett formidabelt jobb när dessa tallrikar skulle placeras ut där vi i förväg placerat oss. En välgärning i komfortens släptåg som annars hade mött visst motstånd inklusive stönanden.
Nu var vi istället tända på att lyss till våra underhållare – de fullfjädrade artisterna – Lotta Forsen och Johannes Holmqvist från Sölvesborgs Visans Vänner. De är ju ”säkra kort” att bjuda in. Lotta spelar ju alltid lika njutbart och skickligt på både violin och viola. Johannes som aldrig gör någon besviken med sitt ofelbara kunnande om historiken kring sångerna han framför. Bäst av allt är ju hans fina gitarrspel som utan omsvep förpassar mig till drömmarnas värld.
Mitt i allt ståhejet dök en oannonserad överraskning upp som från ingenstans. Ett Luciafölje – det kortaste jag sett – vad det anbelangar men vad gör väl det när tre väl bekanta välsjungande och enligt min bedömning välsvarvade varelser presenterade en repertoar som slog alla ackord. Väl utvecklade röster som i detta fall deras, inbillar jag mig, svävar liksom i en ”luftkrets” som endast under många års allvarligt sångstuderande ger sådant resultat. Lucian Vanessa Sundblad hade valt sina tärnor Emma Silver och Emilia Joelsson med omsorg det gick inte att ta miste på.
Kvällen gav plats åt en härlig upplevelse att ta ned sig hem att fröjdas åt under jul och Nyårsfestandet. Glöm inte bort att komma ihåg Valberedningens Eva Klangs enträgna önskan om hjälp att få ihop efterföljare till ny styrelse för 2018. Jag har själv varit där och jag kan säga: ”Räds icke det är inte så märkvärdigt och tiden det tar att agera positivt för en trivsam förening är försumbar”. Det finns mycket arbetskraft att hämta ur när vi ser hur många som kommer till ”dukat bord” med damernas glada miner och pojkarnas vattenkammade flint. Våga bara inte att tacka nej till en betydande befattning i Visans Vänner – Hässleholm. Då kommer kanske Malmötåget och kör över er och det vill vi ju inte!
HA EN FRIDSAM JUL OCH NYÅRSHELG först och främst!
Visevännen
Sven



Next »