Blog Image

MEDLEMSBLOGG

Om medlemsbloggen

Plats för Visans Vänner Hlm:s medlemmar att kommunicera med varandra.


Klicka på "kommentarer" om du vill läsa kommentarer till ett inlägg.

Vill du kommentera inlägget så skriv din kommentar, skriv ditt namn i författarrutan, tyd koden, fyll i den,Skicka.

Vill du göra ett eget inlägg så logga in med-
e-postadress: medlem@visan-hlm.se
Lösenord:Evert01
Klicka på "Skapa nytt inlägg". Skriv sedan ditt inlägg i rutan nedanför, ange ditt namn i författarrutan och klicka på "skicka. Det är viktigt att du skriver ditt namn eftersom alla loggar in som medlem och det kommer annars att stå "medlem" som författare.

Åter till startsidan:
www.visan-hlm.se

Vårträff med hattparad

Medlemschatt Posted on Wed, May 22, 2019 23:08:37

I fredags den 10 maj lockades Visans Vänner till
församlingshuset i hemstaden Hässleholm för att släppa oss lösa i en ny
visträff för våren, som vi trots allt försöker acceptera även om vinterkylan
hänger kvar i trädens kronor och knoppar, som gör att de också vill locka fram
det vi ska trivas och ”ha de gott” tillsammans med en kväll som denna.

Visst är det lockande att läsa inbjudan och begrunda
upplägget från vår förträffliga nämnd där den brukar lägga in en populär aktivitet.
I kvällens hette den – HATTPARAD – där t.o.m. vi herrar fått friheten att
”spöka ut oss”. Förmodligen var det ingen av våra respektive som kunde se
skillnaden från när vi gick hemifrån?

Alla har kanske inte hört talas om kvällens
underhållningsduo – Fredrik & Rune – men det har Anne-Christine Johansson
gjort. Hon har en längre tid försökt hitta ett tillfälle att få loss Fredrik
för en aktivitet som i tid skulle passa. Nu passade det.

Jag kan garantera, eftersom jag är bekant med dem båda, att
ingen av oss i föreningen kommer att känna sig besvikna över deras
framträdande. Rune som är en driven, kunnig och med ett följsamt ackompanjemang
av både gamla och unga solister, (jag kan ju bara nämna Sonja Stjernquist och Ingegerd
Henningsson på våra breddgrader).

”Visans” har haft Fredrik på scenen tidigare men då med
annan partner – Karin Mattsson från Önnestad, som han fortfarande kamperar förtjänstfullt
ihop med.

Vårträffen var en fullträff vill jag påstå. Jag vill också
här påstå att det är en delikat uppgift att få recensera dessas fina framträdande.
Efteråt konstaterade jag att det var en månghövdad skara som formligen öste
beröm över dem och deras förnämligt utvalda repertoar. Det går bara inte att
komma ifrån den vällustkänsla som spreds i kroppen redan vid Tonerna av Carl
Sjöberg. (Här började vi så smått att invaggas i kvällens njutning). Jag tackar
för att i förväg ha fått ta del av programmet för kvällen.

Kompositörernas namn,
som vi för längesen lagt på minnet, ploppar nu upp som mogna välsmakande körsbär.
Bara genom att läsa titlarna, förnimmer det oss om hur vackert och klämkäckt de
kunde skriva och förmedla sin musik för vår skull.

Var så goda här går vi vidare:

An die Musik av Franz Schubert

Dvoraks Bibliska sånger – sats 9
och 10 sjungna på originalspråket Tyska

Visor ur Fridas Bok av Birger
Sjöberg

Sommartrivialiteter ’a la Birger
Sjöberg (Text och musik Povel Ramel)

Frida i vårstädningen

På begäran

(som i avsnittet ”i utvärdshusets
trädgård”, framställdes av Fredrik så medryckande att man ville vara med och
ropa ”Får jag betala”!)

Det vill ju dock till att man
känner till händelseförloppet på platsen i fråga. Om det finns intresse av
förklaring för detta – leta fram ”Visor ur Fridas bok av Birger Sjöberg.

Aftontankar

Och som avslutning av denna akt Längtan
till Italien.

En
stolt far känner att få ge sonen en klapp på axeln för hans vältalighet i
presentationen av programmet i sin helhet. Jag blev häpen över hans förmåga
trots att jag haft aning om det tidigare. När vi kom till tals i pausen kröp
det fram.

Att få
samarbeta med Rune är det ingen konst att prestera god underhållning. Konsten
ligger i hans samarbetsvilja!

Svaret
är uttömmande!

Med TACK OCH HÄLSNING från

”Spökskrivaren”

Sven



Krönika

Medlemschatt Posted on Tue, March 05, 2019 14:31:43

Krönika
Från vårt Årsmöte den 15 februari 2019 kan meddelas att detta avhölls på Golfrestaurangen i Hässleholm. Lokalen var tillräckligt stor för oss och med råge, eftersom det numer inte är så många själar kvar föreningen – 54 stycken. Iklädda i gå-bort-stassen och sedvanliga goda humöret gick vi till bords för att tjafsa om snart sagt ingenting. ”Nämnden-mannen” och hans kvinnor hade utfört ett gediget arbete genom att förbereda agendans utformning med svar, refererat till tidigare möten, så jag var personligen angenämt belåten, för det gick verkligen undan. Vår Vise Ann-Christine, höll hårt i tyglarna för att komma kvickt igenom det mest väsentliga och det gick som sagt undan. Sina kamrater hade hon tydligen trimmat till snabba och bra beslut. Så snabba att hon höll på att själv komma på efterkälken. Jag förstod henne; Här ska det inte velas. Vi medlemmar var således piskade till att hålla koncentrationen på topp och därmed basta. Snabbare än såhär har aldrig ett årsmöte avhandlats.

Nämndens val av underhållare föll på pigga och söta Vanessa Sundblad. Kunde inte blivit mer lyckat. I kväll blev hon ensam att dra hela lasset men gjorde det med hjälp av sin långa och välmeriterade rutin. Hon har som bekant begåvats med ett kvitter som kan göra en sångtrast grön av avund över hela skruden.

Nu medan jag kommer ihåg; är hon numera också engagerad i kommunens nya giv – Musikförskolan ”Noten”, som verkar vara ett nöjsamt forum för småpluttar från 1 år och uppåt, om jag förstod Vanessa rätt från vårt samtal.
Hennes repertoar denna afton var skön och lättsmält.

”Visa från Utanmyra” av Jan Johansson tillhöra en av hennes många visfavoriter vet jag.

En annan ”För kärlekens skull” av Ted och Kennet Gärdestad är i hennes bearbetning från scen något man aldrig vill hon skal sluta sjunga!

Vidare en gammal goding, som Lill-Babs en gång i tiden (i min tid alltså).”Vänta inte med att älska förrän du blir gammal”.
Tack också Vanessa för The Real Group´s Anders Edenroths fina ”Ett liv för mej är ett liv för dej”.

Som avslut i Medley´t var successen fullbordad – så håll tillgodo med:
Ä du kär i mig ännu Klas-Göran
Vi här bak i bilen
Mamma är lik sin mamma

Får man ta hunden med sig in i himlen
Sånt e livet

Före förhandlingarna kunde vi moppa i oss en läcker kalvfilé med sagolika tillbehör – allt av en myckenhet. Det vattnas fortfarande i min mun två veckor efteråt vid blottad tanke!

Tusen tack alla för trevligt.

Sven

Ja vi fick kaffe o tårta åsse.



Krönika

Medlemschatt Posted on Fri, December 07, 2018 11:18:38

Den 30 november 2018 hade vår nämnd haft godheten att kalla
oss till Golfklubben i Hässleholm för att som sista sammankomst detta år komma
i stämning för en glädjestund att minnas. Efter långt och arbetsamt letande
efter underhållare åt oss kom inbjudan till slut i elfte timmen med ett
proffsigt beslut. Men vad gör det att man får vänta, bara det blir något gott
att gotta sig åt och – det blev det!

Som sagt det blev mycket godis denna kväll. Det var
annonserat att Julmaten fick vi glana i pepparn efter. Så sillinläggningar,
skinka, brunkål och sånt var det inte lönt att snacka om. Nej men traditionen
med Varm glögg och tillbehör var det så mycket lättare att komma till tals om.
Det behövdes inte det heller för Jan Rosén hade sett till att där fanns det gott
om. Drycken värmde gott efter kylig promenad från stationen för Ingrid och mig som
vi valde framför buss, men ack så långt och mörkt. Hälsningsceremonin drog ut
på tiden men så brukar det vara när vi möts och särskilt i kväll med alkohol i
blodet.

De som infunnit sig långt före oss alla var Kockduon som med
alla konstens regler sett till att matborden dignade under tyngden av
läckerheter och hälsokost. De fyra kalkoner som anlänt samtidigt med denna duo
hade fått plikta med sina liv men till vår fromma. De låg läckert uppradade på
sina fat – lätt åtkomliga för våra utsträckta tentakler som letade efter de
bästa bitarna men vi visade värdig respekt för dess vingar – bröst och lår. Hur
tillagningen gått till behöver ingen få veta. Det går ändå inte att förklara
med en axelryckning, som brukar vara vanlig uttrycksgest. Utsökt smaskigt vill
i alla fall jag utfästa. Smaklökarna hade fått vad de tålde – det kunde man
utläsa av tystnaden som endast stördes utav ljuvligt, ljudligt smaskande. Sånghäftet
sågs närapå mest som en belastning denna stund.

Annan lekamlig njutning med sång blev det däremot så man
kunde baxna. För många av oss blev det en överraskning när vi satte oss till
bords. Plötsligt, från ingenstans, dök det upp tre ”Fal” jäntor från kyrkokörerna
i Hässleholm. En Trio bestående av Felicia Glimmergård, Alice Nordbjörk och
Lina Grönvall. (”FAL” i Fal-la utgör initialerna i flickornas namn) den
avslutande delen av namnet representerar Lukas Arvidsson. Som inte är vilken
Lukas Arvidsson som helst – å nej – här rör det sig om en internationell
konsertorganist, riksspelman och initiativtagare till trions bildning våren
2018, som ett resultat av långvarig vänskap och nästan oavbrutet sjungande. Med
sådan bakgrund är det intet att undra på att det lät som det gjorde. Klarare a
capella – stämmor får man leta länge efter. Deras program var så seriöst välbalanserat
allt igenom med koraler, visor med valser och folkmusik att det var bara att
luta sig tillbaka och lyssna och njuta. Jag var övertygad om att de helhjärtat
bestämt sig för en sångkarriär men fick kvickt revidera min uppfattning.
Felicia studerar internationell samhällsvetenskap. Alice har valt Estetiska
programmet båda på HTS medan Lina läser till gymnasielärare på Lunds
universitet. Tänk vad somliga kan frossa i sitt intellekt.

Mer än så här underhållande kan inte en kväll som denna
fortskrida utan mysterier. Och det var nästan snudd på det om inte en avlägsen
busvissling förkunnat att DET KOMMER MERA. Visans kammarkör undanröjde detta
mysterium. In skrider nämligen utan förvarning den högst moderna varianten av ÅRETS
LUCIA. Bo Kastlund från nämnden med följe – Eva – Anki – Solweig och Kerstin. Kerstin
hade allt sjå i världen att hålla styr på detta feminiserade fenomen, som var
yr av spontan glädje över solosångens tilldelning eller var det för att kvickt
få slut på ett ”pinsamt uppträde”. I mitt tycke gjorde det en beundransvärd
insats väl värd att repriseras. Vi förunnades en text på Luciasången som
verkligen fick öronen att spetsas lite extra för att få hela sceneriet av god
skådespelarkonst och textutformning att träffa så säkert som det bara går. Författare
till detta unika stycke är Rose-Marie Andén från Borås som, har ett långt förflutet
medlemskap i vår förening. Festligheterna fortsatte i sedvanligt högt tempo.
FAL-flickorna kom tillbaka och gjorde ytterligare ett välrepeterat program som
jag tar mig friheten att kalla för extranummer. Jag känner respekt för deras
förmåga att välja och framföra sitt bistånd till vår belåtenhet – så låt oss
bara suga åt oss.

Lotterna i det sedvanliga ni vet – strök med som smör. Glögg
– handarbetad kasse från Ateljé ANKI och chokelakartong me Romerska bågar låg i
vinstpotten. Glöggen kom på ”sidospår” men välsett och kärkommet. Resten
kammades hem av Malmöparet – gissa vilket? Prat och gemytligt samkväm fortsatte
mot midnattshållet och Sista visan. Alla såg belåtna ut efter god mat – god
service och gott gottebor.

Särskilda hälsningar till FAL – flickan som drog
vinstlotterna

Sven & Ingrid



Kåseri

Medlemschatt Posted on Tue, October 30, 2018 14:07:51

På Visans Vänner fredagen 26 oktober 2018 i
Församlingshuset i Hässleholm

Årets andra sammankomst höll vi i Församlingshuset i Hässleholm, en lokal
som vi börjar trivas i mer och mer. Maten håller också god klass och det skall
vi tacka utvalda medlemmar i Nämnden för. Det är de som har stenkoll på var vi
kan få den myckna och näringsrika kosten lagad och hämtad ifrån. Denna gång
fick vi läcker kycklinggryta med lika läcker gräddsås. Ris är väl traditionellt
till denna anrättning och välkomponerad sallad satt också som den skulle.
Hembakat bröd var även det en behaglig överraskning om jag får utlåta mig så.

Ingrid och jag fick en dubbel börda, att förpassa åter till bostaden i
Malmö eftersom det inte gick att hitta någon korkskruv i huset vi embarkerat denna kväll. Vi skulle ju bara avlägsna den gamla goda hederliga “korkkorken” från vårt krus. Hjälpsamma
vänner såg till att vi kunde höja våra bägare med gott dricka – vin alltså – från
pavor med skruvkork.

Kvällens begivenhet kallar jag den välklingande trion med mamma
Bodil på dragspel Marie på bas och hennes syrra Malin på violin/altsax. De såg
till att få igång en mysig långvarig vällust bland oss från en fantastisk
repertoar med gamla fina låtar blandat med Svensktopp typ” Läppstift på din
krage”. Till våra sedvanliga allsånger fick vi proffsigt ackompanjemang. Trion som
gör vid lämpliga spelningar utbrott från Bygdespelarna i Vittsjö utökas med tre
medlemmar till med manligt kön, när lokalen och publiken är större och där
estrad kan erbjudas. Hos oss får de dela på utrymmet och ”golvas” på vår nivå
och det känns bra. Jan och Solveig Rose´n är tydligen skyldiga till detta
eminenta val av musikanter och det skall de inte ha gjort för sista gången – det ska jag jobba för!

Nämnden där Anki – Bo – Eva – Kerstin och Solveig huserar klanderfritt
skall ha beröm för sin uthållighet, idoga handling att skaffa medlemmar och
underhållare till våra träffar. Det börjar bli mer komplicerat nu än tidigare
och det får vi nog ta till oss lite till mans. Vi vet ju sedan länge att det
fortfarande är fullt möjligt att rekrytera förmågor av skilda slag bland oss i
föreningen. Var inte blyg och dröj inte med att kontakta Nämnden om tips och
förslag så vi kan hålla skutan flytande ett tag till. Det är ju trots allt ett
socialt inslag väl värt att underblåsa inte minst nu när våra åldrar börjar skjuta i höjden på allvar. Våra yngres besök och medverkan ser vi som sagt mycket gärna
och ofta fram emot.

Med ett hjärtligt tack för den här gången ser jag gärna er friska och
krya närhelst vi möts framöver!

Sven från Malmö



Viseträffen hos Farozon 3 dec 2017

Medlemschatt Posted on Tue, December 12, 2017 13:07:07

Goddagens Kära Visevänner och tack för senast!

Det blev en “Knökafull” Restaurang Farozon vi fick tränga in oss på denna sista Viseträff för år 2017. Sedan chocken lagt sig efter anblicken av ett långbord på säkert 20 meter var det dags för en ny. Hur funderar man ut konversationens ljudnivå på ett mysigt sätt utan att riskera att bli utslängd för förargelseväckande beteende eller störande av allmän ordning. Om vi redan från start hade samlats kring två korta långbord vid entrén – där våra viskonstnärers program kunde avnjutas på bästa sändningstid och på lagom avstånd för Johannes lågmälda röstresurser. Vi hade också sluppit slamret av sittplatsernas förflyttning – nog om denna fadäs.
Farozon utlovade en läcker “jultallrik” med ägg, sill, skinka och småvarmt som revben, brunkål, köttbullar och ”Janssons” som också blev fallet. Därutöver skulle våra dästa magar göra plats för ytterligare ”ris-alla-Mande” med läcker svart vinbärssaftsås. Det blev nästan som vanligt vid julbordsstuk för mycket! Servispersonalen gjorde ett formidabelt jobb när dessa tallrikar skulle placeras ut där vi i förväg placerat oss. En välgärning i komfortens släptåg som annars hade mött visst motstånd inklusive stönanden.
Nu var vi istället tända på att lyss till våra underhållare – de fullfjädrade artisterna – Lotta Forsen och Johannes Holmqvist från Sölvesborgs Visans Vänner. De är ju ”säkra kort” att bjuda in. Lotta spelar ju alltid lika njutbart och skickligt på både violin och viola. Johannes som aldrig gör någon besviken med sitt ofelbara kunnande om historiken kring sångerna han framför. Bäst av allt är ju hans fina gitarrspel som utan omsvep förpassar mig till drömmarnas värld.
Mitt i allt ståhejet dök en oannonserad överraskning upp som från ingenstans. Ett Luciafölje – det kortaste jag sett – vad det anbelangar men vad gör väl det när tre väl bekanta välsjungande och enligt min bedömning välsvarvade varelser presenterade en repertoar som slog alla ackord. Väl utvecklade röster som i detta fall deras, inbillar jag mig, svävar liksom i en ”luftkrets” som endast under många års allvarligt sångstuderande ger sådant resultat. Lucian Vanessa Sundblad hade valt sina tärnor Emma Silver och Emilia Joelsson med omsorg det gick inte att ta miste på.
Kvällen gav plats åt en härlig upplevelse att ta ned sig hem att fröjdas åt under jul och Nyårsfestandet. Glöm inte bort att komma ihåg Valberedningens Eva Klangs enträgna önskan om hjälp att få ihop efterföljare till ny styrelse för 2018. Jag har själv varit där och jag kan säga: ”Räds icke det är inte så märkvärdigt och tiden det tar att agera positivt för en trivsam förening är försumbar”. Det finns mycket arbetskraft att hämta ur när vi ser hur många som kommer till ”dukat bord” med damernas glada miner och pojkarnas vattenkammade flint. Våga bara inte att tacka nej till en betydande befattning i Visans Vänner – Hässleholm. Då kommer kanske Malmötåget och kör över er och det vill vi ju inte!
HA EN FRIDSAM JUL OCH NYÅRSHELG först och främst!
Visevännen
Sven



Krönika

Medlemschatt Posted on Wed, October 18, 2017 13:31:58

FÖRSTA TRÄFFEN HÖSTEN 2017 DEN 6 OKTOBER
Då var det dags att starta höstprogrammet 2017. Den kortaste höstsäsong i mannaminne – endast 2 träffar men det räcker kanske? Första träffen fredagen den 6 oktober kl.19.00 i församlingshemmet i Hässleholm var jag spänd på att se hur det hela skulle gå i lås!
Den muntliga agenda vi fick ta del av innehöll både kända och okända artistnamn för min del, men det är kanske jag som inte varit tillräckligt vaken vid tillfällena? Men låt mig för all del presentera den tappra skara som är villig att ställa upp i denna höstträff.
“Ankaret – tongivaren” – Rune Lindqvist – försatte mig i ett tillstånd där det bara var att luta sig tillbaka i stolen och låta ridån gå upp. Han har rutin så det räcker lång väg för oss all. (Jag väntar otåligt på min chans att få hans komp bakom mig i ett klarinettstycke – vad det lider).
Aftonens begivenheter såg ut att bli värda entréavgiften med råge. Med anledningen av föreningens 50-årsjubileum hade vår tidigare ordförande – numera arkivarie – Margareta Palmqvist tillsammans med sin Rune släpat med sig gästböcker och fotoalbum från 1967 till nu. Det blev en intressant uppföljning av vår verksamhet att ögna igenom under kvällens lopp.
Egentligen var jag mest inne på att få mig till livs av Köksmästare Jannes utfästelse om Ärtsoppa med varm punsch samt Andrekocken Bos välgräddade knäckebröd. Till kaffet Anne-Christins smarriga “bakverk”, äppelkaka med vaniljvisp m.m.m! Men huvudsyftet är ju att inhämta annan slags spis som det kommer att svänga om.
Först på ”Öppna Scenen” stod Kiki Buchholtz, som visade sig vara begåvad med en självsäker distinkt stämma, klippt och skuren för Ruben Nilssons vanvördiga ”Laban och hans Döttrar” där han berättar om drängen Jakob som klarade av konststycket, efter alla krumbukter, att bli svåger till sig själv. Den kommer jag att försöka mig på nån gång.
Gertrud och Ingvar överraskade stort med en Skånsk visa av Bondelivsnörden Arvid Pettersson från Bjärnum som han kallat “Räled vär” där jag tror Chister Lundh stått för musiken. De imponerade på mig genom ett taktfast ordflöde på bygdemål, som visan var skriven på. Det går inte att i skrift klargöra hur klassigt jag tyckte det lät – det måste upplevas “In live”!
Bland våra övriga medlemmar hade “Klanen” Martinsson tagit på sig det modiga uppdraget att underhålla oss med 4 inslag där ytterligare en ”sånglärka” – Ellinor – valt att ur Folkviseton smeka våra öronsnäckor med Nils Ferlins och Torgny Björks – “Kärleken kommer kärleken går” – där det är omöjligt att inte falla in i sången.
Eleonora – mor till Ellinor – deklamerade med tydligt märkbar känsla en av Poeten Anna-Greta Wides dikter – där det i en versrad står – “Jag önskar alla andra det bästa som jag vet”. Jag kan inte säga ur vilken diktsamling denna strof är hämtad, då Anna-Greta har hela 6 samlingar på sitt samvete. Det var raskt marscherat av henne ska jag säga. Hon föddes 4 december 1920 men dog tyvärr redan 1965.
Karin och Melinda Parolin betraktar jag/vi som ett välkommet inslag denna afton. Förhoppningen är stor på dessa två förtjusande och välsjungande barnbarn till Eleonora att de i fortsättningen kommer förgylla ”Visans” tillvaro då deras ålder bäddar för föryngringen i ja – ni vet själv. Everts behagliga “Drömmen om Elin” ser jag som en koppling till det jag nyss nämnt. Välkomna i gänget flickor!
Sist ut i underhållningen blev helt instrumental. Den alltid pigge och glade Nils-Joel hade tillsammans med Rune förberett en välklingande hälsning till hösten genom 6/8-de och 4/4-dels taktade “Autumn Leaves” av Chris Brown, som kan höras hur ofta som helst, utan att ta bort melodins betydelse. Härefter kom “September Song”, ett under många decennier spelat örhänge med samma egenskaper som med oemotståndlig känsla smyger sig in under vårt skinn. Som avslutning på hans medverkan stod valet av ett säkert kort – Tove Janssons helt underbara “Höstvisa” som aldrig hamnar fel i ett viseväns sällskap! Runes pianokomp var fortfarande lika följsamt och njutbart. Jag gladdes med Nils-Joel som fick sin klarinett att låta extra fint i kväll. Stort tack husbandet – för ett välbalanserat inslag. Ni var ju bara två men ni lät som fler. Men det var kanskel när jag satt och blundade och hade det skönt.
Tiden rann iväg som sjutton tyckte jag så jag började skruva på mig om jag skulle få chans att med min Ukulele få komma med “Spänn ej upp paraplyt för´n det regnar”. Den är en låt som har lyft mig många motiga stunder. Eftersom jag tycker texten talar det språk jag vill leva upp till har jag tagit den till mig och bearbetar den på mitt eget sätt. Det är trots allt inte utan det känns lite tjatigt att så ofta pracka den på mina fans, men jag inbillar mig att den gör verkan när den blir allmänt bekant. Men somliga av er har kanske rent av inte hört den alls – så då så. Men okey – Frank Sinatra körde ju samma stuk med My Way – eller hur?
Jag passar på kära ”Vänner” att tacka oss alla för vi kommit hit och fått uppleva ännu en glädjestund tillsammans. Speciellt tack naturligtvis till Nämnden som oförtrutet håller oss engagerade i vår verksamhet som dessvärre håller på att gå ner, men kanske ändå börjar vända uppåt, när vi nu har Facit i hand efter den 6:e OKTOBER 2017!

Tack och bästa hälsningar
”Vännen”
Sven



Vårens sista visträff i Visans vänner blev en verklig fullträff!

Medlemschatt Posted on Thu, May 11, 2017 10:04:36

I vårens
sista visträff fredagen den 5 maj 2017 på Församlingshemmet i Hässleholm bjöds
det på en superb underhållning av två helsäkra kort som med sin grundmurade
musikalitet och självsäkra utförande tolkade delar av operettstjärnan Sonja
Stjernquists fantastiska karriär. Ingegärd gjorde en strålande presentation av
hennes liv och leverne på landets stora scener under hennes verksamma år som
började redan på 50-talet. Vi fick genom Ingegärds fortsatta berättelse veta –
ja många av oss visste väl redan – att Hon föddes i Farstorp den 23 mars 1931
och gick bort den 16 augusti 2002 i Hästveda – således 71 år ung – men ändå. Ingegärd
med efternamnet Henningsson – Sopran och Operasångerska var tydligen i nära
kontakt under deras och hennes ackompanjatör Rune Lindqvist – numera ordinarie
sades det – hade till den här kvällen sammansatt en kavalkad ur hennes
rikhaltiga repertoar.

Många kommer kanske inte ihåg så mycket av den, men det satt
bra att få veta att dessa tre känt varandra under många år. Jag blev förbluffad
över Runes långa samarbete med henne – drygt 20 år.

Medan jag
kommer ihåg någorlunda av redogörelserna tycker jag det är kul att påminna om att
Sonja debuterade redan som 15-åring på Hippodromteatern i Malmö i operetten
Sista Valsen – som jag själv inte kan erinra mig något om – där ser man – men
jag minns mycket väl hennes smittande humör och glada skratt i andra sammanhang.
18 år gammal fick hon rollen som ”Lilla Helgonet”, som hon gjorde över 200
föreställningar med. Oscars i Stockholm gav henne i mitten på 50-talet huvudrollen
i ”Rose-Marie” och ”Blåjackor”, som jag nästan minns. Hon var på hugget när det
blev dags för somrarnas turnéer i folkparkerna och ett otal grammofoninspelningar
gjorde hon också med bland andra Per Grundén.

Nu till
kvällens enormt fina underhållning av våra gäster som var värda varenda spänn av
entréavgiften. Dessa båda giganter som vi skall vara tacksamma att ha inom nära
håll. Kvällens överraskande schackdrag kunde inte bli annat än en värdig
avslutning på vårens viskvällar.

Ingegärds
distinkta intro med låten ”Bom –Bom” eller ”Trumslagarvisan” som jag tror att den
också kallas, var jag nära till att sätta
kakan i halsen. Hädanefter förstod jag vikten av att vara uppmärksam för
att ha behållning av världsstjärnors scenframträdanden. Programmet som var
välplanerat och välrepeterat innehöll sköna örhängen ur Sonjas arkiv. ”Viljasången”
ur Glada Änkan – ”Låt oss liksom svalorna” – från Czardasfurstinnan för att
bara nämna några.

”Säg det med
ett leende och med en glimt i ögonvrån” fick avsluta kvällen för oss drygt 50
pers som hade masat oss hit. Men vi tog med oss både leendet på läpparna och
glimtarna i ögonen och jag för min del skickade en kärleksfull tanke till söta
Sonja som jag en gång i tiden har kompat tillsammans med Lennart Örn på logen
Siriusorden i Malmö.

Stort tack
till vår Nämnd som lyckades organisera ännu en trivsam innesittarkväll.

Sven



Visans Vänner i Hässleholm 50 år

Medlemschatt Posted on Sun, February 19, 2017 22:10:16

Visans Vänner i
Hässleholm 50 år

Jo man tackar!

Det var ingen vanlig
vännerträff vi var samlade till denna vårvinterdag den 11 februari 2017. Vädret
var det ingen som kommenterade i negativa ordalag – det berodde kanske på att
man var lite ”festyr” redan från avfärden hemifrån. I vilket fall som helst kan
det kvitta då stämningen i vestibulen talade sitt eget språk.

När jag i skrivande
stund låter tankarna komma till tals får jag en välbehaglig känsla och har
svårt för att tygla min iver att få attackera dörrarna till matsalen. Jag vill vara
först att upptäcka den inbjudande dukningen, som jag vet är omtänksamt utförd av
– de av oss alla – utvalda representanter i nämnden. Ingen nämnd och ingen
glömd. Vi är ju vid det här laget ”50 plussare” och vet vad dukningen betyder
för menyn. Den brukar vara startskottet för en lyckad bjudning!

Och jag hade inte fel.
Nästa garant för det omskrivna bär namnet ”Bubbel”, som brukar ha till uppgift
att sätta fart på en livlig konversation. Tiden före träffens klockslag har
inte många anlänt för att ta upp någon pratstund med men i föreningskretsar är
det ju så. Men hälsa på varandra hinner vi innan bänkningen vid bordet. Sedan
gäller det att ha öronen i gott skick för att snappa upp ljudvågorna genom
sorlet från de närmast sittande. Men för all del, det är ju kul med liv i
luckan.

Meny

Lufttorkad skinka med
melon och mozzarella

Bergtunga med hummersås

( som verkade vara
avsedd för ett regemente med

tanke på dess omfång)

potatis och grönsaker

Pannacotta med färska
bär

(min favorit)

Kaffe &
jubileumstårta!

Kostnaden för denna
förträffliga meny var satt till 400 SEK men för oss medlemmar slapp vi undan
med endast 150 och då ingick bordsvatten.

Festlig klädsel
åtlyddes!

Utöver den här kraftpåspädningen,
som av nämnda nämnd ansågs vara ett måste för att orka med resten av kvällens
begivenheter, var det bara att tacka och ta emot.

Underhållning –
naturligt vis – genomfördes proffsigt av våra tre ”ursprungliga” gäster tillika
våra favoriter: Alltid lika välspelande pianisten Rune Lindqvist, alltid lika
välsjungande Vanessa Sundblad samt alltid lika välstämde gitarristen Anders
Påhlsson, bjöd oss på en musikalisk resa genom historia, nutid och framtid – en
tripp vi sent ska glömma tack vare deras inrotade respekt för njutbar
avlyssning. Att jag ser dem som Världsstjärnor är inget att sticka under stol
med – så bra var de!

Ytterligare ett BRAVO
vill jag föreslå till vår kommitté, som med kavata krystningar pricksäker ”fått
till det”. Uppskattningen vi kan visa dem med blommor och applåder är ringa
ersättning för deras idoga slit, men deras långa rutin avslöjar inget annat än
de med ett soligt leende och ett glatt ”ah det var väl inget” – tar emot vår
ynnest.

Bengt Krigström kände
sig nog ganska belåten där han satt på sitt moln med dinglande ben och blickade
ner på oss som han satt fart på en gång i tiden.

I hopp om fler
trivsamma kvällar under året 2017 tar jag mig friheten att med alla polare höja
min bägare med ett STORT TACK för ett hellyckat 50-ÅRSKALAS!

Malmö 20170217

Med ödmjukhet

Sven



Next »